Varken traktorn eller korna vill mingla på pride

Det gjorde ont igår. Riktigt ont. 13 procent av befolkningen lade sin röst på ett rasistiskt högerpopulistiskt parti. Och i en demokrati ä'r det en rättighet att göra det. Men det är också en skylldighet att ta reda på varför. Det pratas om djupa klyftor i vårt samhälle. Det är inget nytt även om det förvärrats de senaste åren. Utförsäkring och arbetslinje har gjort att många tvingats till ett liv de egentligen inte klarar. Men en klyfta nämns sällan eller nämns svepande. Vi ser att det är i jordbrukssamhällen som SD växer. Där finns en hopplöshet politiken misslyckas med att angripa. Det finns en enorm klyfta mellan verkligheten i stockholms innerstad och verkligheten i traktorn. Skogen har på bara några år blivit värdelös. När den blåste ner fick man betala för att någon skulle forsla bort träden. Att få betalt handlar idag om att skövla stora mängder med stora maskiner. Det som skulle varit framtida generationers garant för välgång står orört för att det ofta är dyrare att hugga ner än att låta stå. Kornas mjölk är bara värdefull om man har tillräckligt mycket och literpriset är, omräknat valutan, lägre än det var på 30talet. Slakt är knappt värt besväret heller och den egendom man trodde att man skulle kunna låta gå i arv ruttnar ner med tomma stallar och ladugårdar. Det fanns en tid då en markägare hade makt och kunde räkna med rikedom. Tiden är förbi och det som är kvar är hopplöshet på en flakmoppe. I stockholm oroar man sig för att lärarna i skolan inte frågar vilket kön barnet känner sig som. I almedalen dricker man rosé och diskuterar för eller mot konstgjort kött. Politiken svarar inte på hur man ska få sållt sin skörd. Hur man ska få sina barn att vilja och kunna stanna kvar. Det personliga projektet om rätten att få utveckla sin person i den riktning man själv önskar är en lyx man kan unna sig i stan. På landet bryr sig traktorn mindre om vem man vill vara och mer om hur man ska betala drivmedel. Köttet man producerar har plötsligt blivit omoraliskt och storstads folket importerar hellre qourn och betalar mångdubbelt för soyaprodukter istället för det närproducerade köttet och grödorna. Självklart finns en enorm bitterhet. Man ser inte städerna som en möjlighet utan som ett hot. Kan man inte stanna kvar måste man dit. Och därför är det som finns där också hotfullt. Miljöpartiet och centern har misslyckats med att formulera en hållbar jordbrukspolitik. Vänstern missar ständigt jordbrukare eftersom de varken velat eller fått vara en del av arbetarkollektivet. i den gemenskap som finns i industrierna är jordbrukarna inte välkomna. och högerpolitik kan kanske ge lägre skatter och minskade kostnader. Med det ger också låga importtullar och prispress som gör att vinsten uteblir. Dagligen ser man att resurser läggs, på allt utom att rädda jordbruket. vi måste lösa detta.