Förlåt!

När jag var tretton år och tittade på nyheterna tillsammans med pappa visades ett inslag om ku klux klan. Vi hade diskuterat mycket innan om politik och om världen. Men nu var det något annat. Det här var inte en grupp vilken som helst. Det fanns ett förrakt i pappas ögon som jag inte sett tidigare. Han förklarade att det här är människor som hatar andra människor, inte för något de gjort utan för att de fötts med en annan hudfärg, och att de hätsar mot och dödar mörkhyade bara för att de är mörkhyade. Det förändrade mig. Sedan dess har jag också känt samma ilska. Jag såg massor med filmer, jurryn, missisippi brinner, Schindlers list, god afton herr wallenberg och många fler och jag engagerade mig.
Vi är många som tror på ett rättvist, demokratiskt och öppet samhälle som är välkomnande, som vill ha människor med olika erfarenheter och som vill växa. Vi är många som vill att Sverige skall vara ett föregångsland när det gäller integration, asylpolitik, jämställdhet och jämlikhet. Vi är många som ägnat stor del av våra liv åt dessa frågor.
Nu kan jag bara be om ursäkt. Be om ursäkt å andras vägnar. Jag ber om ursäkt för de som röstar på sverigedemokraterna. Jag ber om ursäkt för alla arbetsgivare som läser efternamnet först i cv. Jag ber om ursäkt för alla dold rasism vårt samhälle är fullt av. Jag ber om ursäkt för alla rasistiska förolämpningar på bussar spårvagnar och tunnelbanor, jag ber om ursäkt för alla jag är inte rasist men diskussioner på arbetsplatserna. Jag ber om ursäkt för alla förolämpande frågor, alla misstänksamhet, alla ”det var ju bara på skoj”, alla blickar, alla dåliga ursäkter. och framförallt ber jag, å hela landets vägnar om ursäkt för att någon enskild människa behövt känna sig rädd för att bli utsatt för våld på grund av det rasistiska i den svenska kulturen. Det är en sån skam, ett sånt misslyckande, ett totalt och katastrofalt sammanbrott av det demokratiska samhällets självbild. Vi är ett land där man dödar mörkhyade för sin hudfärg. Det har vi varit länge.
Varför ber jag om ursäkt? Därför att det är vi, tillsammans, i varje handling, som skapar vår kultur och vårt samhälle. Alla handlingar bidrar, positiva och negativa. Jag är också stolt över allt bra jag och andra gjort för att motverka det. Men vi tillsammans har anledning att be varandra om ursäkt för att samhället misslyckats att ta hand om de som borde fått respekt istället för misstänksamhet.
Jag är inte nationalist, nationen är i grunden rasistisk därför att den definieras av vilka som inte får vara med. Det är inte en gemenskap jag vill eftersträva. Jag vill inte att någon ska ta seden dit man kommer. Jag vill att alla ska bemöta andra med respekt och tolerans och också respektera varandras egenart och unika egenskaper. Jag vill ha ett mångkulturellt samhälle, inte som en uppoffring utan därför att samhället annars ruttnar inifrån. Mångkultur är det bästa alternativet. Jag vill inte att svenska ska vara det viktigaste språket för alla i svergie, men jag vill att alla ska anstränga sig för att kommunicera med varandra. Det är kommunikationen, inte språket, som bygger gemenskap.
Så jag ber om ursäkt.