Religion fyller ett mänsklig behov. Religionen ger svar på frågor som inte går att besvara med bevis och fakta. Religionen ger ett utrymme där man tillåts att tro utan att veta. Men religionen fyller olika funktioner för olika människor. För vissa är det något som fungerar som ett stöd i svåra perioder i livet. För vissa genomsyrar det varje timma av varje dag. För några handlar det mer om en livssyn, för några en vägledning, för vissa ett sätt att koppla av och för en del är det ett sätt att passa in i omgivningen.
Det här vet vi. När det gäller vår egen religion är det självklart att det finns olikheter. Att det finns de som är mer sekulära än andra. Att det finns de som är mer bokstavstroende än andra. Att det finns de som praktiserar alla påbud och följer alla dogmer och de som ser religiösa texter som intressanta berättelser som inte har någon praktisk betydelse i deras liv. Men när det kommer till andras religion saknas det ofta en förståelse för denna olikhet.
Idag har rasismen och främlingsrädslan nya uttryck. Ord som negrer, tattare, svartskallar och konspirationsteorier om judiska världsregeringar har ersatts av namnlistor mot moskébyggen och debattartiklar om faran i att islam breder ut sig. Stereotypa bilder av islam finns överallt och skrämselpropaganda har fått ett ordentligt fotfäste vilket gör att man inte längre kan skilja de som bara är oroliga från dem som vill sprida oro i främlingsfientligt syfte.
Det känns ofta som en fråga där det är omöjligt att hamna rätt. Vill man stödja muslimers rätt att utöva sin religion får man kritik både från svenskar som vill förbjuda islam i Sverige och från dem som flytt ifrån länder med religiöst förtryck. En diskussion som borde handla om ömsesidig respekt och tolerans handlar istället om extremfall och om ytterligheter.
Vi behöver bli fler som oavsett får egen tro vill visa att vi inte skräms av islam. Som förstår att det finns stora skillnader inom islam och som vill stödja progressiva krafter istället för att döma alla efter en och samma måttstock. Som inte ser muslimer som ett hot utan som bröder och systrar.
Jag är kristen i vid mening. Jag tror att vi skapar gud i våra handlingar. Att himmelriket är en relation mellan människor och inte något vi väntar på att komma till. På samma sätt skapar vi helvetet när vi misstror och hatar andra människor. jag tror att människor behöver ord för helighet, för hänförelse och för salighet. Jag tror att vi behöver metaforer att använda när livet är som mörkast. För mig är Jesus en utmärkt metafor. Om jag faktiskt möter honom eller inte när jag dör är inte relevant.
Jag bär, förutom ett kors, också fatimas hand runt halsen. Detta för att visa att för mig är kärlek större än olikheter. För mig är de muslimska uttrycken lika sanna, lika starka, lika heliga och lika verkliga som de kristna. Jag skriver inte på allt inom någon religion. Jag försvarar inte förtryck eller diskriminering vilket namn man än ger det. Men jag försvarar människors rätt till sin tro.
Kyrie Eleison, Subhan Allah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar