Världens vackraste vanföreställning

Föreningsengagemang är en passion, ett mentalt ”sjukdomstillstånd” där man tror att världen kommer förändras, och att just man själv kommer vara med och förändra den. Det handlar om att brinna på nätterna, att bli så arg så man gråter i diskussioner. Att få sin första kyss genom sanning och konsekvens i en gympasal på en helgkurs i ideologi. Att tro att det jag gör kommer göra skillnad. Ett föreningsengagemang handlar om att låna en minibuss och skramla ihop till bensin så att man kan åka runt till skolor och prata om främlingsfientlighet och mobbing. Det handlar om att måla banderoller på gamla lakan ordna studiecirklar i den egna soffan. Engagemanget handlar om att kunna bli kär i en tanke och i alla som delar den tanken. Engagemanget handlar om att man faktiskt bygger ett nytt samhälle tillsammans och att man kan göra allt för att det ska bli så fint som man tänkt sig det. I engagemanget finns inget ”borde”, det finns bara ”kan”.
En stor del av föreningslivet är i kris. Professionalisering har gjort att det är färre personer som ska skapa formerna för de andras engagemang. Man tänker sig att volontärer rekryteras för korttidsuppdrag och man lovar att det inte ska bli alltför jobbigt. Men det finns en orsak till varför industriarbetarna inte målar om i fabriken på helgerna. Det finns en orsak till varför läkare inte går ut på promenader med sina patienter eller går och bowlar med dem. Engagemang och anställning är två olika saker. Och engagemang i folkrörelsens mening handlar inte om att ta ett korttidsuppdrag för att göra en god handling. Det handlar om hela livet. Det handlar om hela tillvaron. Självklart kan och ska anställda vara engagerade på arbetet. Självklart finns det många som jobbar för föreningar som själva brinner för frågan de jobbar med. Men de anställda kan inte förväntas vara de som driver organisationen framåt, som bygger det ideologiska innehållet som gör att man blir en eldsjäl istället för en volontär. Anställda kan underlätta föreningens verksamhet, men de kan aldrig vara den.
Och det finns också flera sorters engagemang. Det blir allt mer ovanligt med de som vill diskutera hela nätterna och istället blir det mer och mer tätt och de som vill följa upp andras engagemang, som vill utvärdera det och effetivisera det så att siffrorna i kalkylen blir snyggare. Som ser som sin viktigaste uppgift att bildspråket är konsekvent och att den grafiska profilen efterföljs. Som ser att verksamheten så lätt kommer i vägen för föreningens viktiga policyarbete. Som tycker att eldsjäl ger ett så mossigt intryck och tycker att entreprenörskap låter så mycket trevligare.
Varför kommer ordet välgörenhet tillbaka? De humanitära organisationerna har kämpat sedan 50talet för att ta sig ifrån ordet och tankesättet. Att det inte handlar om att göra välgärningar för mindre bemedlade. Att det handlar om mer. Något större. Något mindre unket och adelsklingande. Något som tar målgruppen på allvar och som ser att alla kan hamna i en utsatt situation och att alla också kan få vara den som hjälper någon ur den. Kanske är det för att en professionaliserad förening, med anställda istället för aktivister, med kostnadskalkyler och intjäningsfaktorer nog är mer som välgörenhet. Vi har inte längre fog för argumenten. Det vi ser är välgörenhet, en insats, till liten kostnad för individen.
Det behövs ständigt revolutioner. Föreningar som inte brinner, som saknar eldsjälar, som inte ser nyttan med att diskutera framför en lägereld istället för framför en publik som del av en panel har inget eller lite att hämta ur föreningsformen. För föreningen handlar om många människor, som vill något tillsammans, och är beredda att kämpa för det, sticka för det, baka bullar för det, måla plakat för det, sy banderoller, sova på liggunderlag i gympasalar för det. Vi måste sluta be om ursäkt för föreningsformen. Vi måste våga säga, det kommer vara frustrerande, jobbigt, det tar massor av tid, du får inget tillbaka, men det är det roligaste, det vackraste, det stoltaste och det modigaste du kan göra. Du är alltid välkommen att förändra välden med oss.