torsdag 31 mars 2011

Höstfunderingar på ett intercitytåg.

Löven börjar bli gula, soltimmarna blir färre och temperaturen sjunker. Det är nog ett faktum att sommaren har övergått i höst. Åkrar och fält är fulla av vita Mars-Mallowsliknande ensilage. Jorden har gett det mesta den tänker ge för i år. Dofter av skog och svamp gör ett välkommet återtåg. Soppa känns som ett lockande alternativ varje gång jag är hungrig. Nu är skafferierna fulla. Det är nu vi ska koka, steka, stuva, hacka och riva årets skörd av morötter, potatis, palsternackor, vitkål, gul lök och rödbetor

Omslagen till Allers och hemmets veckotidning ser förvånansvärt tilltalande ut med paj och bröd och handarbeten att pyssla med på mörka höstkvällar. Inte fan kommer jag att börja sticka eller knyta makramé. Men det ser trevligt ut.

Man får hoppas att yamshusen också är fulla och skapar stolthet och trygghet för de afrikanska jordbrukarna. Att durra, bönor, ris, majs och matoke också har haft tillräckligt bra år för att ge bra skörd. Man får hoppas att de, som tvingades av kolonialmakterna att sluta med matproduktion för eget bruk och istället odla oätliga exportvaror, har fått återgå till att bygga upp det egna samhället istället för att bygga upp Europa. Man får hoppas att de som litade på utländska råd om hur produktionen skulle effektiviseras och läggas om men som smärtsamt insåg att råden bara var lämpliga i europeiskt klimat nu vågar lita på att det är de själva som är experter. Kanske, men bara kanske vågar man också hoppas på att veckotidningarnas recept snart innehåller även afrikanska eller andra råvaror som vi som etniskt svenska knappt hört talas om. Detta förutsätter givetvis att man slutar utestänga halva världen genom sjöfartstariffer, tullar och egna subventioner.

Jag sitter just nu på ett tåg från Stockholm till Malmö. Kanske är det därför mina tankar kretsar kring jordens gåvor och de kvinnor och män som ägnar sina liv åt att framställa och utvinna dem. Kanske kan denna resa vara ett enkelt tips till dem som fattar besluten i jordbruksfrågor. Flera beslut som fattats de senaste åren har bevisat att denna resa ut i landet inte gjorts. Ett av dessa är ligghallarna. Man har bestämt från myndigheternas sida att alla som har djur som går ute skall ha ligghallar med betonggolv. Säkert med djurens bästa i åtanke, för vem vill ligga på kall mark? Dock är det ju så att väldigt få Highland Cattle kossor och islandshästar hanterar en betongblandare.

Beslutet har lett till att många fått lägga om planerna och ha andra djur, för man lägger inte så pass mycket pengar på ett hus till djur som vill vara, äta och sova i skogen. För de som byggt huset har detta lett till nya problem. Kossor går, förvånande nog hellre i gräs än på betong. Men eftersom det är på betongplattan som maten delas ut istället för som tidigare på lite olika platser så trampas jorden runt plattan sönder och korna kan skada sig. Ofantligt genomtänkt. Ett annat exempel är slakterierna, vi har länge hört om långa transporter till slakt och Sverige har drivit frågan i EU. Nu lägger flera slakterier ner på grund av regler och kostnader i sverige. Gotlänningar är hänvisade till Kristianstad, vilket knappast kan vara bättre än att underlätta för slakt på Gotland

Den artikelserie som var med i aftonbladet för ett par veckor sedan dyker också upp i huvudet. Två journalister som i bästa Janne Josefsson anda, fast helt utan hans kompetens, ägnar tre heluppslagsartiklar åt att ”avslöja KRAVbluffen”. Jag skulle hävda att dessa två är personligt ansvariga för att utvecklingen mot ett renare jordbruk och en bättre djurhållning nu riskerar att sakta ner. Jag hoppas att ni två känner när ni ser övermedicinering och miljöförstörning att ni har del i den. För visst skall KRAV kritiseras, ligg på dem med blåslampa, ifrågasätt varje kvitto och varje beslut. Men att avfärda en hel rörelse för att ni köpt tio påsar grönsaker är att göra en kalkon av hönsfotspår och är helt förkastligt.
KRAV och andra märkningar handlar om principer. Rättvisemärkt kaffe är inte nödvändigtvis godare än annat kaffe, för det är samma råvara framställd på ett annat sätt. Att en icke KRAV gurka inte innehåller gift är väl knappast ett bevis för att KRAV är en bluff. Det handlar om att ta steg mot ett bättre samhälle, att minska orättvisorna i världen och att medvetandegöra konsumenter om vad man kan göra om man vill förändra. Du kommer nog inte att uppleva drastiska skillnader i ditt liv om du börjar köpa KRAV, men kanske gör det skillnad för naturen och bonden. Man måste tvinga sig att se lite längre.

Vi som arbetat med etisk och rättvis handel har fått kämpa emot misstänksamhet om fusk och mot, framförallt gubbar som ägnar tid som vi kunde ha nyttjat bättre till att berätta för oss att ICA kassörskor klistrar på krav och rättvisemärkt-etiketter på lagret innan varorna kommer ut i affären. Att vi blivit lurade. Inga förklaringar eller hänvisningar till generalagenter eller producenter hjälper, de har varit fasta i sin övertygelse. Vi har också kämpat emot företagen som inte gjort särskilt mycket reklam för sina miljö- eller etiskt märkta produkter. Det har till och med ibland varit svårt att få komma in i butikerna och gratis göra reklam för butikens egna rättvisemärkta kaffe, en insats som dessutom görs frivilligt och obetalt.

Denna enorma skepsis finns inte på samma sätt i andra länder. Vi är bland de sämre på etisk handel. Ni två journalister har ökat på den skepsisen utan att bidra med några väsentliga fakta. Tack för det.

Nej världen är konstig. Tågresan närmar sig sitt slut. Jag kommer att njuta mycket av de svenska och importerade grönsakerna i höst och vinter för jag har flyttat ihop med en vegetarian och vi gillar båda att laga mat. Vi kommer att fortsätta kämpa för en bättre, renare och mera rättvis värld trots artiklarna. Vi kommer att tända ljus och njuta av höstvädrets krafter. Jag hoppas att världens jordbrukare kommer att kunna vara stolta när skörden är gjord och få välförtjänt vila tillsammans med boskap och natur. Berg är till för att flyttas

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar